final muzak

Swans är tillbaka! Redan när "No words/no thoughts" manglar igång efter ett kort klockspelsintro står det klart. Vi är på bekant Swans-mark igen! Michael Gira har släppts loss sin inre djävul!

Men det finns märkbara skillnader mellan 2010 års Swans och den upplaga som Michael Gira la på is 1996. Sångerskan Jarboe, som var en viktig del av Swans 1987-1996, var inte ens inbjuden till återföreningen. Michael Gira har istället tagit in en "kändisgäst" i form av Devandra Banheart, vilket har fått somliga att gapa om sell-out. 

Det råder inga tvivel om att årets Swans är mindre konfronterande och mer lättillgängliga än någonsin. Michael Gira har vävt in den melodiösa sida han fann i Angels of Light (projektet som han huvudsakligen har ägnat sig åt sedan Swans upplösning). Inget låter lika avgrundsmörkt eller suggestivt som "The helpless child", inga texter är i närheten av lika bittra och självföraktande som "Failure". Mindfuck-nivån når kulmen när Devandra sjunger duett med Giras tre-åriga dotter i en låt som heter "You fucking people make me sick".

Men det är absolut inte tal om någon sell-out! Michael Gira fyller snart 60 och det vore rätt patetiskt om man fortfarande vrålade "nobody rapes you like a cop in jail". Snarare handlar det om mognad. Låtmaterialet är mycket starkt och "My father will guide me up a rope to the sky" kan visa sig vara en av Swans bästa skivor någonsin! Det är tungt, storslaget och ironibefriat från början till slut. PM Jönsson skriver i sin Sonic-recension att det är så här Grinderman egentligen borde låta och han har en poäng!

Swans påbörjar en återföreningsturné i höst. Det ryktas om att de kommer att befinna sig på skandinavisk mark till våren. Om det är sant behöver jag inga fler julklappar!