Michael Jackson - R.I.P.
När jag var i 10-års-åldern var mannen på bilden min största idol. Jag var bland de första i min klass med att skaffa cd-spelare och "Dangerous" som jag fick i julklapp 1991 blev min första cd-skiva.
På min vägg satt en Michael Jackson-planch och jag tillbringade eftermiddagar med att titta på MTV i hopp om att få se nya "Dangerous"-videor. Men vårt förhållande tog snart slut: Nirvana och R.E.M. kom och stakade ut nya musikaliska vägar åt mig och jag tyckte rentav det var lite småtöntigt att digga MJ.
Strax därpå kom pedofilianklagelserna, sen tycktes hans liv braka ihop fullständigt. Han blev wacko jacko med betoning på wacko. En fruktansvärd barndom och ett bisarrt kändisskap hade uppenbarligen skapat en kille som inte hade alla läsk i backen.
"Thriller" finns i 40 miljoner hem och är fortfarande världens mest sålda skiva. Dock inte i mitt: Vi har inte återupptagit kontakten mer än att jag en och annan gång i onyktert tillstånd nickat med i någon Jackson 5-dänga. Men när jag var 10 år var du det häftigaste på Jorden. Vila i frid, MJ!
Jackson 5 - I wan't you back / ABC
final muzak rekommenderar: Kinesisk indie!
jag har vid mer än ett tillfälle tidigare gjort reklam för det numera upplösta men icke desto mindre fantastiska post-punk/riot grrrl-bandet Hang on the Box från Kina. nu kan alla ni som undrar hur indierocken mår utanför den anglosaxiska världen ratta in nätbaserade radiokanalen gimmeindie.se och kolla upp deras mycket ambitiösa special om kinesisk indierock. "stora" namn som Hang on the Box och Car-sick cars nämns likväl som ett stort antal uppkomlingar. rekommenderas å det grövsta!
final muzak väljer musik till joggingturen
Det finns ett talesätt som säger att endast joggare lyssnar på musik när de springer - riktiga löpare har inte tid med sånt. För oss som kanske inte riktigt siktar på elitnivån utan är nöjda med att förbättra tiden på 10 km-varvet med några sekunder från förra året är däremot mp3-spelaren en lika oumbärlig följeslagare under joggingturen som vätskereserven.
Det finns bara två regler vad gäller valet av musik under joggingturen: Den måste hålla ett visst tempo. Men framför allt måste det vara något man verkligen gillar. Simmaren Michael Phelps fick sina adrenalinkickar av att lyssna på Eminem innan han slog sina världsrekord under förra sommarens OS . Själv hade jag valt något annat...
Två saker som har snurrat flitigt i min mp3-spelare under årets joggingsäsong:
The Gaslight Anthem - "The '59 sound"
Fyra amerikanska hardcore-musiker bestämde sig för att bilda ett nytt band och göra mer melodiös musik fast med samma driv och energi. Men framför allt ville sångaren Brian Fallon få utlopp för sin Bruce Springsteen-dyrkan. Och världen fick ett nytt Hold Steady. Inte så att det skulle ha varit något som helst fel på det gamla Hold Steady, vi kan bara inte få nog av bredbenta rockstänkare som "Great Expectations"
Bad Brains - "Banned in DC"
Bad Brains historia är en lång rad motsägelser. Fyra rastafaris som råkade vara jazz-fusion-virtuoser, bestämde sig för att bilda det vildaste och mest musikaliska punkbandet som någonsin härjat en scen i New York. Och resten är, som man brukar säga: amerikansk hardcore-historia. Samlingen "Banned in DC" täcker gott och väl in deras karriär från slutet av 70-talet och framåt. Den sena 70-tals-inkarnationen av Bad Brains är också ett av de band jag helst hade velat se live om saker som tid och rum inte spelade någon roll. Vilket jag endast grundar på klipp av det här slaget.
Just för tillfället gör jag 10 km på 50:30, vilket för min del är en försämring med en dryg minut jämfört med förra året. Dags att öka tempot alltså!