Tindersticks - Falling down a mountain‏

Tindersticks

Om 90-talet behöver ett försvarstal kan man alltid dra till med Tindersticks (någonstans efter Pavement och Killinggänget). På sina två första (båda självbetitlade) skivor blandade de storslaget svårmod med skruvade arrangemang på ett sätt som aldrig gjorts förr. Det gick att dra paralleller till Leonard Cohen och Scott Walker. Till Nick Cave och hans då aktuella mästerverk "Let love in". Med skillnaden att Tindersticks inte drog sig för att slänga in en ostämd trumpet mitt i en finstämd ballad.

Det var dock på tredje skivan "Curtains" som Stuart Staples & Co nådde sin absoluta höjdpunkt. Experimentlustan fick stå tillbaka och vemodet fick fullt spelrum. Med låtar som "Another night in" och "Rented rooms" håller jag "Curtains" för en av mina all-time-favorites. Ett soundtrack till all världens kraschade relationer gjord med notorisk ovilja att komma över livets små oförrätter.

Sedan hände något. Tindersticks fick ett "mognare" (läs: tråkigare) sound. Inspirerade av jazz och 70-tals-soul la de till med slickad produktion och Al Green-inspirerade låtar på "Simple pleasures". Det är absolut inte dåligt, bara ofantligt mycket tråkigare än det Tindersticks som en gång krälade i gyttjan. Det verkade som att de tänkte fortsätta på den inkörda banan (även om 2003 års "Waiting for the moon" var lite av en återgång), sen försvann de.

Nu är de tillbaka och på årets "Falling down a mountain" även en ingrediens som länge saknats hos Tindersticks. Nämligen skevheten. En bångstyrig trumpet (ett trick som känns igen från de två första skivorna) löper amok över hela det nästan sju minuter långa titelspåret.

"Falling down a mountain" är något av en återgång till allra tidigaste Tindersticks med en väsentlig skillnad: Stuart Staples verkar betydligt gladare. Här finns den obligatoriska duetten med en inlånad sångerska (den här gången kanandensiska skådespelerskan Mary Margaret O'Hara) i "Peanuts". Absoluta höjdpunkten är dock vackra pianoballaden "Factory girls".

"Falling down a mountain" är inte i klass med någon av Tindersticks tre första skivor (vilket vi inte heller väntat oss). Men den är faktiskt inte så långt ifrån. Tindersticks är helt enkelt ett band som åldras med värdighet.

lyssna/kolla:
Tindersticks - Black smoke

Kommentarer:
Postat av: Boggen

Är också ett stort fan av Tindersticks och gillar verkligen de tre första plattorna även om det varierar vilken av dem som är bäst. Den nya låter lovande men frågan är om man vill ha en glad Staples?

Postat av: antz

jag tycker det funkar även med en gladare Stuart. men visst, Tindersticks var givetvis bäst på de tre första skivorna.

2010-02-13 @ 13:39:45
URL: http://antz.blogg.se/

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits