Swans är tillbaka!
"Swans is the only band that makes me feel like shit and I love it" har en anonym kommentator skrivit under ett Swans-klipp på youtube. Förmodligen kräver det vissa inslag av masochism att till fullo ta till sig Swans, det i särklass mörkaste och elakaste bland alla de egensinniga rockband som växte upp ur New Yorks konstnärsscen i 80-talets början.
Frontfiguren Michael Gira hade en extremt problematisk uppväxt. I tonåren flydde han till Europa, försörjde sig på att sälja droger och hann med flera fängelsevistelser. Till slut hamnade han i New York, nästlade in sig bland stadens underjordiska konstnärskretsar och blev kompis med Kim Gordon. Inspirerad av den mest extrema yttringen inom post-punken: no wave-scenen med band som DNA, Glenn Branca och Lydia Lunch, började han avreagera sig genom att göra avgrundsmörk noise-rock.
Den första inkarnationen av Swans föddes 1982 och hade en del likheter med samtida Sonic Youth som de turnerade tillsammans med. Men i rak motsats till Sonic Youth som snabbt fann sin melodiösa sida letade sig Swans längre och längre ner under jorden på jakt efter de mörkaste och märkligaste oljud människan hört.
Men en vändning kom i slutet av 80-talet: Sångerskan/keyboardisten Jarboe tog värvning i Swans och deras monotont depraverade noise-rock växte upp och fann nyanser. Plötsligt rymde musiken melodier, klanger, harmonier och dynamik som aldrig förr. Allt kulminerade på dubbelalbumet "Soundtracks for the blind" från 1996, i mitt tycke en av världshistoriens bästa, mest sinnesutvidgande noise-rock-skivor. Sen försvann de.
Nu har de återuppstått! Michael Gira, som efter splittringen bland annat gjort mer finstämd och lågmäld musik med Angels of Light, har utlovat en ny Swans-skiva till hösten följt av en turné. Ett datum på våra breddgrader hade gjort min masochistiska julafton!
lyssna/kolla:
Swans - Beautiful child (live)
Kort Swans-dokumentär från 1996
Kommentarer:
Trackback