final muzak

När Bloc Party gav ut sina första singlar var de ett ungt och anspråkslöst indieband som plankade idéer rakt av från sina husgudar Gang of Four, Sonic Youth, The Cure och Joy Division. Men de gjorde sin modesta postpunk-pastisch så förkrossande bra att de sopade mattan med praktiskt taget alla andra allvarsamma (men festglada) brittiska unga män med gitarrer.

Bloc Party var snabba med att söka nya vägar att utvecklas och gjorde episk arenarock på "A weekend in the city" innan de gav sig på elektroniska experiment på "Intimacy". Att söka sig bort från sitt ursprung var helt rätt väg att gå då första fullängdaren "Silent alarm" från 2005 är den typen av förkrossande bra debutalbum som det borde vara omöjligt att följa upp.
 
På "Silent alarm" är det fortfarande inget tvivel om vilka som är deras husgudar. Hitsingeln "Banquet" plankar gitarrslingan från Gang of Fours "Damaged goods" nästan rakt av. Men jämfört med de tidiga singlarna (och deras förebilder) har Bloc Partys gester blivit större. Melodierna liksom känsloutbrotten har vuxit en aning. Låtar som "This modern love" och "Here we are" har allsångsrefränger som tycks skrivna för hundratals cigarettändare. Bloc Party blev politiskt medvetna arenadomptörer för en ny generation, vilket var välförtjänt, dessutom med en karismatisk ledare i Kele Okereke.