The Twilight Sad - Forget the night ahead
Ett av de sentida shoegaze-album som har gjort störst intryck på mig är skotska The Twilight Sads två år gamla debutalbum "Fourteen winters and fifteen autumns". Nio utdragna, episka nummer som utöver de genretypiska brötgitarrerna utmärks av ett drönande dragspel(!) och sångaren James Grahams breda skotska dialekt. Det är, vilket låtitlar som "And she would darken the memory" antyder, ingen munter historia. Texternas utanförskap blir på något sätt mer kännbart av att de framförs av en obegriplig, grötig dialekt. Men vem har sagt att man ska skratta jämnt?
På nya "Forget the night ahead" känns de skotska ynglingarna mer "vanliga". Det kan ha att göra med att dragspelet är borta, låtlängderna kortats ner och att det värsta gitarrbrötet liksom känsloutbrotten slipats bort. Det kan också helt enkelt bero på att James Allen i Glasvegas häromåret bevisade för oss att man kan bli världskändis även om man sjunger som Groundkeeper Willy.
I NME jämfördes The Twilight Sads nya inriktning med U2. Det är faktiskt inte en så heltokig jämförelse som man skulle kunna tro för i spår som "I became a prostitue" och storslaget vackra "That room" låter det som musik avsedd för stora arenor snarare än de små klubbar som bandet harvar på. Men det ligger närmre till hands att beskriva det som en korsning mellan Mogwai och Morrissey: Det är melodiöst, storslaget och svårmodigt på samma gång.
Nya, låtorienterade The Twilight Sad drabbar mig inte riktigt lika hårt som det här bandet gjorde för två år sen. På "Forget the night ahead" är de "bara" väldigt bra.
The Twilight Sad - I became a prostitute
Kommentarer:
Trackback