kent - Röd
Då min kära sambo är ett kent-fan av stora mått sedan det glada 90-talet har den gångna helgen inneburit många snurr på "Röd". Även jag måste kapitulera den här gången. Sveriges största arenarockband pratade om att de ville låta mer modernt och dansant redan för tio år sen inför "Hagnesta Hill" även om det kanske inte bidde riktigt så. Men år 2009, efter ett psalmliknande intro som lär få frikyrkorna att rasa, sparkar de in dörrarna till diskoteket på en skum bakgata någonstans i forna Öst-Berlin i "Taxmannen". Det är helt ny mark för det här bandet, ändå låter det väldigt mycket kent.
"Röd" fortsätter det som påbörjades på förra skivan "Tillbaka till Samtiden", när kent plötsligt började låta mer Depeche Mode än The Cure. Den här gången tar elektroniken ännu större plats och låtarna är starkare än på föregångaren. Övergången från arenarock till elektronisk musik (det som U2 misslyckades fatalt med på "Zooropa" 1993) har passat kents estetik väldigt bra. Det låter modernt och 80-tals-retro på samma gång. Tankarna går till LCD Soundsystem (i de mest dansvänliga partierna), Depeche Mode, tidiga OMD och i låtar som "Idioter" och den episka nostalgiskimrande avslutningen "Det finns inga ord" även Ratata. Du kommer att kunna köpa åtminstonde en väldigt bra skiva på Statoil-mackarna i vinter.
lyssna/kolla:
kent - Töntarna
Kommentarer:
Trackback