Årets svenska skivor 2009
Stay tuned för den betydligt mer omfattande listan över Årets utländska skivor 2009 som kommer alldeles snart...
1. kent - Röd
kent pratade om att de ville låta mer modernt och dansant redan för tio år sedan inför "Hagnesta Hill". Det bidde kanske riktigt så den gången men efter det psalmliknande introt på "Röd" sparkar de in dörrarna till diskoteket på en skum bakgata någonstans i forna Öst-Berlin.
Det låter modernt och 80-tals-retro på samma gång och tankarna går ömsom till LCD Soundsystem, ömsom till Depeche Mode, OMD eller rentav Ratata. Allra bäst är det när de blandar sin nyfunna fäbless för elektronik med sitt klassiska sound, som när "Ensamheten" efter två och en halv eftertänksam minut exploderar i en Front 242-liknande krafturladdning.
Så här intressant och nytänkande borde kent inte kunna låta efter att ha spelat på de stora arenorna i så många år. Men de lyckas och jag kan bara instämma i hyllningarna.
2. Skriet - Skriet
Om du någon gång har undrat hur postrock på svenska skulle kunna tänkas låta har du delvis svaret här. Skriet har vissa likheter med mer skäggigt gitarrmangel som Mogwai, men det är inte hela sanningen. Musiken som Pascal-sångaren Isak Sundström gör tillsammans med Jacob Frössén (till vardags filmregissör och hjärnan bakom den hyllade Olle Ljungström-dokumentären) är betydligt mer avskalad och finstämd. Med låtar som "Fåglarna" och "Ben & hjärtan" är det här ett fräscht tillskott i genren "rock på svenska".
3. Little Dragon - Machine dreams
Little Dragon (frontade av José Gonzales flickvän Yukimi Nagano) gav för två år sedan ut en snygg och kompetent debutskiva. Deras hybrid av trip-hop och neo-soul lät dock ett uns för mycket café-bakgrundsmusik för att jag skulle falla handlöst. Det problemet är åtgärdat nu! På "Machine dreams" plockar de russinen ur 80-tals-kakan och man kan ana sig till spår av såväl synthpop som Princes tidiga robotfunk. Och "Blinking pigs" är mer än bara en fantastisk låttitel.
4. Jenny Wilson - Hardships!
På "Hardships!" gör Jenny Wilson sparsmakad r'n'b fylld med udda detaljer. Allt är gjort med milimeterprecision och melodierna sitter som rosa tuggummi under Converse-skorna. Med låtar som "Wooden chair" och "Like a fading rainbow" gör det här tvåbarnsmamman Jenny till ett av landets mest intressanta popartister för tillfället.
5. A Camp - Colonia
A Camps åtta år gamla debutskiva kan, enligt mig, mycket väl vara det bästa som Nina Persson någonsin varit inblandad i. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och musiken på uppföljaren ligger en bra bit från debutens alt-country. "Colonia" är storslagen och episkt berättande med en del mycket starka låtar.
1. kent - Röd
kent pratade om att de ville låta mer modernt och dansant redan för tio år sedan inför "Hagnesta Hill". Det bidde kanske riktigt så den gången men efter det psalmliknande introt på "Röd" sparkar de in dörrarna till diskoteket på en skum bakgata någonstans i forna Öst-Berlin.
Det låter modernt och 80-tals-retro på samma gång och tankarna går ömsom till LCD Soundsystem, ömsom till Depeche Mode, OMD eller rentav Ratata. Allra bäst är det när de blandar sin nyfunna fäbless för elektronik med sitt klassiska sound, som när "Ensamheten" efter två och en halv eftertänksam minut exploderar i en Front 242-liknande krafturladdning.
Så här intressant och nytänkande borde kent inte kunna låta efter att ha spelat på de stora arenorna i så många år. Men de lyckas och jag kan bara instämma i hyllningarna.
2. Skriet - Skriet
Om du någon gång har undrat hur postrock på svenska skulle kunna tänkas låta har du delvis svaret här. Skriet har vissa likheter med mer skäggigt gitarrmangel som Mogwai, men det är inte hela sanningen. Musiken som Pascal-sångaren Isak Sundström gör tillsammans med Jacob Frössén (till vardags filmregissör och hjärnan bakom den hyllade Olle Ljungström-dokumentären) är betydligt mer avskalad och finstämd. Med låtar som "Fåglarna" och "Ben & hjärtan" är det här ett fräscht tillskott i genren "rock på svenska".
3. Little Dragon - Machine dreams
Little Dragon (frontade av José Gonzales flickvän Yukimi Nagano) gav för två år sedan ut en snygg och kompetent debutskiva. Deras hybrid av trip-hop och neo-soul lät dock ett uns för mycket café-bakgrundsmusik för att jag skulle falla handlöst. Det problemet är åtgärdat nu! På "Machine dreams" plockar de russinen ur 80-tals-kakan och man kan ana sig till spår av såväl synthpop som Princes tidiga robotfunk. Och "Blinking pigs" är mer än bara en fantastisk låttitel.
4. Jenny Wilson - Hardships!
På "Hardships!" gör Jenny Wilson sparsmakad r'n'b fylld med udda detaljer. Allt är gjort med milimeterprecision och melodierna sitter som rosa tuggummi under Converse-skorna. Med låtar som "Wooden chair" och "Like a fading rainbow" gör det här tvåbarnsmamman Jenny till ett av landets mest intressanta popartister för tillfället.
5. A Camp - Colonia
A Camps åtta år gamla debutskiva kan, enligt mig, mycket väl vara det bästa som Nina Persson någonsin varit inblandad i. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och musiken på uppföljaren ligger en bra bit från debutens alt-country. "Colonia" är storslagen och episkt berättande med en del mycket starka låtar.
Kommentarer:
Trackback