final muzak

(En amerikansk spanjor i sambons mobiltelefon)

Nya skivan "El Turista" har delat in Josh Rouse-publiken i två läger: De som gillar att han, i sin strävan att förnya sig, provar på mjuk-bossa och samba-rytmer. Och de som vill att han ska låta som på "Under cold blue stars" igen.

De spanskt klingande nya låtarna viker av rätt ordentligt från tidigare verk men i mina öron är det en fortsättning på vad som påbörjades redan 2006. Josh Rouse hade då precis flyttat till Spanien och hade endast råd att flyga in sin gamla producent Brad Jones.

Han spelade in "Subtítulo" till största delen ensam. Det är en mycket lågmäld skiva som blickar framåt, mot de soliga kusterna i hans nya hemland snarare än det grådaskiga Nebraska.

Min tes förstärks av att det, efter "El Turista", är "Subtítulo" som Josh Rouse plockar flest låtar från när han spelar med sitt nya spanska kompband på KB. Under den avskalade spelningen på Babel häromåret fokuserade han på hits. Den här gången plockar han fritt ur arkivet. Och det är slående vilken fantastisk låtskatt han har att ösa ur med sina åtta väldigt jämna album i bagaget.

Det finns uppenbarligen en setlist men den verkar inte följas särskilt nogrannt. Han prickar in flera av sina allra bästa låtar: "Flight attendant", "Sad eyes", "Winter in the Hamtons", "The man who...", "Hollywood bass player".

Nybörjar-spanskan till trots, Josh Rouse är fortfarande den typen av pop-orienterade singer/songwriter som det är omöjligt att få nog av. Att inte gilla det är som att inte gilla mjukglass.

läs mer:
Min recension av El Turista