The Hold Steady - Heaven is whenever‏

The Hold Steady

The Hold Steady
låter som en punkigare version av Bruce Springsteens 70-tal. Det säger en del om kvaliteten på deras litterära retro-rock att de fick sitt genombrott under en period när man helst skulle göra microbeats i sovrummet. De stack ut rejält på trendmedvetna Accelerator-festivalen 2007 och gjorde en av de bästa, mest energiska spelningar jag sett där.

Femte skivan "Heaven is whenever" kom ut i år och man känner onekligen igen sig. Största skillnaden är att de numera verkar skriva för arenor snarare än klubbar. Föregångaren "Stay positive" var en orgie i klockrena refränger och "Heaven is whenever" är nästan lika lyckad.

Mest glädjande är att det funkar som bäst när de provar nya grepp. Till exempel när de smyger in blåsinstrument och baktakts-verser i hardcore-nostalgiska "Barely breathing". Den som vanligt ambitiöse låtskrivaren Craig Finn, plockar dessutom lite charmpoäng på Pavement- och Heavenly-referenserna i "We can get together".



Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits