R.E.M. - Live at the Olympia
Jag tycker att R.E.M. är ett av världens bästa band. Fram till ganska nyligen hade jag glömt det. Fram till att jag fick den nyutkomna live-dubbeln "Live at the Olympia" i julklapp.
Det är liksom lätt att glömma när deras senaste 12 år har varit förhållandevis bleka. Bill Berry, trummisen som hoppade av efter att ha drabbats av en hjärnblödning 1997, var en viktig drivande kraft i bandet. Och de må fortfarande inte ha gjort någon dålig skiva men, efter Bill Berrys avhopp, heller inget som kommer i närheten av tidigare storverk.
Den bästa sentida R.E.M.-skivan är 2008 års "Accelerate" där de hittade tillbaka till replokalsrocken och kort sagt återupptäckte vad de är bäst på. "Live at the Olympia" innehåller två av de konserter som de gav i Dublin under inspelningen av "Accelerate" för att testa det nya materialet. Och förutom de nya "Accelerate"-låtarna fokuserar de på 80-talet.
Det må ha varit under 90-talet som de blev världens största rockband men allra bäst var de under "indieåren" 1982 till 1988. Då var de en ostoppbar jangle-maskin som levererade ett klassiskt popalbum om året (samtidigt som de turnerade 11 månader per år!). Det är en låtskatt som inte ligger långt efter The Smiths och det är därifrån de plockar russinen på "Live at the Olympia".
De sönderkramade hitlåtarna uteblir (förutom "Drive" som inte går att krama sönder). Istället får vi "Harbourcoat", "Cuyahoga", "Feeling gravity pulls", "Sitting still" och fyra(4!) låtar från debut-epn "Chronic town". Ibland behöver man helt enkelt bli påmind om vilken sanslös mängd fantastiska låtar Michael Stipe & Co har gjort.
lyssna/kolla:
R.E.M. - Man-sized wreath
Kommentarer:
Postat av: Niet
Skitbra artikel.
Postat av: antz
Niet; man tackar!
Trackback