final muzak minns: My Favorite
My Favorite må ha varit ett okänt namn för de allra flesta. Men i en avgränsad del av det fanzine-skrivande indiepop-Sverige var de större än Jesus.
När bandbokaren på Blekingska Nationen i Lund lyckades boka in dem under deras sista turné våren 2004 blev han helgonförklarad. Det var en lika stor händelse för Lunds indiepop-hangaround som Bruce Springsteens årliga Ullevi-besök är för Aftonbladet.
My Favorite var helt enkelt, likt sitt favoritband The Smiths, särskilt bra på att fånga känslan som brukar dyka upp någonstans i de sena tonåren av inte passa in någonstans. Av att längta efter något större och vackrare, vilket de omvandlade till perfekt popmusik någonstans mellan The Smiths jangle-pop och det tidiga 80-talets new wave.
Sångaren och textförfattaren Michael Grace Jr, till vardags lärare i idéhistoria, gjorde ingen hemlighet varken av sin Morrissey-fäbless eller sina litterära ambitioner. Och ibland fick han till de mest fantastiska formuleringar. Eller vad sägs om: "I was an architect/She was an actress/I drew the Eiffel Tower/On her dress" (ur "Burning hearts").
Minst lika viktig var bandets andra vokalist Andrea Vaughn. Hennes sockersöta Kylie Minogue-liknande röst blev en nödvändig motvikt mot den dystre och pretentiöse Michael Grace Jr. Så när hon hoppade av 2005 var det självklart för My Favorite att lägga ner verksamheten. Fullängdaren "Love at Absolute Zero" från 1999 och några eps (som finns uppsamlade på 2003 års ironiskt betitlade "The happiest days of our lives") var allt de lämnade efter sig.
Michael Grace Jr har efter My Favorite bildat ett nytt band vid namn The Secret History som precis har släppt sin debutskiva "The world that never was". Det är i mångt och mycket en fortsättning på My Favorite utan Andrea Vaughn. Vilket jag snart kommer att återkomma till...
lyssna/kolla:
My Favorite - Burning hearts
My Favorite - The happiest days of my life
Kommentarer:
Trackback