final muzak

Jag har haft det stora nöjet att se neo-folk/post-industri-legenden Der Blutharsch alla tre gånger de har besökt vårt danska grannland. Det är inget snack om att största upplevelsen var första gången: År 2004 i en stor före detta industrilokal ute i den danska obygden Albertslund.
 
Frontfiguren Albin Julius var då fortfarande väldigt mytomspunnen. Hans förra band The Moon lay hidden beneath a cloud (som förutom Albin bestod av dåvarande flickvännen Alzbeth) hade benhård integritet och lät sig varken intervjuas eller fotograferas. Der Blutharsch, som ursprungligen var Albins soloprojekt, började på samma bana.
 
Musiken som Albin Julius har gjort efter brytningen med Alzbeth 1997 skiljer sig dock rejält från Moon lay hidden...s vackra Dead can Dance-liknande dito. Tidiga Blutharsch-skivorna går i nedstigande led från industri-svult-symfoniker som Laibach och blandar slagverk, orkestersamplingar och allsköns elektronik.
 
Men 2005 kom en en oväntad vändning: På skivan "When did Wonderland end?" förvandlades Der Blutharsch till ett "vanligt rockband". Någonstans mellan Joy Division och tidiga Death in June gör de en riktigt snygg uppdatering av tidiga 80-talets mörkaste post-punk. Den enda nya låt som spelades under konserten bådar gott inför kommande skivan "Flying high" som lär fortsätta i samma stil. Att de dessutom gör väldigt omarbetade och riktigt lyckade post-punk-versioner av sina gamla alster med den nya rockbandssättning är ett kvalitetstecken om något.




Kvällen till ära hade Der Blutharsch med sig två förband. Först ut var pinsamt usla Bain Wolfkind. Desto mer intressant är svenska General Lina Baby Doll som med sitt enmansprojekt Deutsch Nepal, sedan 90-talets begynnelse, har gjort industri-ambient i stil med SPK och Throbbing Gristle. Musiken är mestadels instrumental och bygger på samplingar och olika förinspelade ljudkällor som långsamt bygger upp suggestiva ambient-mardrömmar. På skiva kan det bli väl monotont och svårgenomträngligt för min smak men när Lina (som något förvirrande är en man: se bilden) blandar sin mörka industri-ambient med låtar som på 2004 års "A silent siege" är det helt fantastiskt och snudd på Einstürzende Neubauten-klass.
 
Det här var ett väldigt kärt återseende även om en Blutharsch-konsert år 2009 är mer av en "vanlig rockkonsert" än tidigare. Jag är glad att neo-folk-innovatören Albin Julius övervägde beslutet han fattade för några år sen att aldrig mer turnera. Tyvärr kan man nog inte vänta sig detsamma från hans gamla sparringspartner Doulgas Pearce i Death in June.