facit
1...
The Mae Shi
De kommer från Californien och spelar noise-pop i samma skola som Deerhoof där det så att säga är tillkrånglat och melodiöst på samma gång. Den som vill höra några av fjorårets mest oemotståndliga rundgångsmarinerade refränger rekommenderas kolla upp skivan "HLYYH".
Run to your grave
2...
Talulah Gosh
De blandade punkskrammel med girl-group-harmonier och drog DIY-estetiken ett steg längre än alla andra. Musikstilen twee var född. Efter att de tröttnat på att vara väldigt väldigt lo-fi gick några av dem vidare till Heavenly. Och resten är som man brukar säga: 90-tals-indiepop-historia. Allt som de lämnade efter sig under sin korta existens (1985-1988) finns med på samlingen "Backwash".
Talulah Gosh
3...
Melt Banana
De stora ikonerna inom japansk noise-rock, jämte Boredoms, har byggt sin karriär på att spela väldigt, väldigt snabbt, använda effektpedaler in absurdum och ge sina låtar vansinnigt coola nonsenstitlar som "Tapir flown away". Den nyfikne rekommenderas börja med mästerverket "Cell-scape" från 2003.
Sick zip everywhere
4...
Josh Rouse
Poporienterad singer/songwriter som kommer från Nebraska och förvaltar den amerikanska låtskrivartraditionen. Samtidigt som det knappast undgår att hans två favoritband under uppväxttiden var The Smiths och The Cure. Lyssna på fantastiska "Nashville" från 2004.
Winter in the Hamptons
5...
Glasvegas
Inte sedan britpopens glansdagar har väl ett band från de brittiska öarna hyllats så unisont av både publik och kritiker. Och för Glasvegas var det välförtjänt, det är svårt att värja sig för deras korsning mellan The Jesus & Mary Chain och brittisk socialrealism.
Daddy's gone
6...
Ruins
Ruins har, med geniet Yoshida Tatsuya i spetsen, fört ett sjujävelns oväsen med endast bas och trummor i snart 20 år. Målet var att kombinera punkens aggressivitet med prog-rockens musikalitet och västerländska band som Lightning Bolt och Hella har följt i deras fotspår. Börja med mästerverket "Hyderomastgroningem" från 1995.
3 songs, Tokyo 2002
7...
Aimee Mann
Det var med det fantastiska soundtracket till P T Andersons film "Magnolia" som världen fick upp ögonen för Aimee Mann. Och sedan dess är det den musikaliska sfären hon har befunnit sig i, där pianot och cynismerna står i centrum.
Save me