Midori
Om du, som jag, älskar både knäppskalligheten hos Melt Banana och den mörka serietidningsestetiken hos Dir en grey, är det bara att gratulera: Här har du ett nytt favoritband! Japanska Midori gör musik som skulle kunna beskrivas som världens första "skrik-emo-punk-jazz-nu-pop". Ja, om du nu kan föreställa dig något sådant vill säga. Midori består av en pianovirtuos med mycket jazz-orienterad spelstil, en trummis och så frontfiguren Mariko Goto som spelar gitarr och pendlar mellan illvrål och försiktigt trevande "skolflickssång". Det är pianot och den inlånade basisten som bär fram melodierna, gitarren används mest till oväsen vid de värsta känsloutbrotten. Och tro mig, Midoris känsloutbrott är inte att leka med!
Midori bildades 2003 och gav ut sin första fullängdare "Second" ifjor. Plattan är givetvis helt lysande! Men ännu bättre är faktiskt ep-n "Shimizu" som kom bara några månader senare. Bandet har hunnit "mogna" lite, bli ännu mer samspelta och får till ännu mer träffsäkra refränger. För jo, de finns här också. Trots att musiken är komplicerad och allmänt knepig och dessutom hysterisk som ett beväpnat ADHD-barn, så får de också in oemotståndligt catchy refränger, som sitter som sockervadd i skägget. Jag sparkar mitt ben att vi förmodligen aldrig kommer att få se Midori live på våra nordvästliga breddgrader. Deras live-framträdanden är minst sagt intensiva och ofta dras publiken in i galenskapen(!).
...fyra smakprov:
Ezo shika dance!! (från "Shimizu")
Doping noise noise kiss (från "Second")
Ai no uta (från "Second")
Anta ha dareya (från "Second")
"Second" och "Shimizu" är båda fortfarande endast utgivna i Japan men det går helt utmärkt att få tag på dem via (amerikanska) amazon.