Afrirampo - Afrirampo (2004)

Afrirampo

Det började med att jag för några år sen kände mig svältfödd på rockmusik som lät och kändes utmanande. Jag ville ha något som skiljde sig från den indierock jag hoppade jämnfota till varje fredag. Och in i min värld kom Ex-Girl. Det är ett band bestående av tre unga japanskor som bär heltokiga, lätt 60-tals-inspirerade uniformer och spelar en fullständigt wacky korsning mellan punk, post-punk, melodiös pop och doo-woop med stämsång som ibland övergår i operastämmor(!). Det är musik som är vild och oberäknelig som ett ADHD-barn men samtidigt helt enormt catchy, de har t.o.m. gjort en dansant cover på Robin Scotts "Pop muzik". Lägg därtill att Ex-Girl påstår att de kommer från den påhittade planeten Kero Kero. Och att alla deras absurt humoristiska texter kretsar kring livet på Kero Kero.



Efter några års googlande har jag lärt mig att Ex-Girl bara är en liten del i vad som nästan är att betrakta som en egen genre: "tokiga japanska tjejband(?)". Ända sedan The 5, 6, 7, 8s (som ni såg i första Kill Bill-filmen) klädde sig i 60-tals-klänningar och gjorde surfrock på låtsas-engelska för femton år sedan har Japan spottat ur sig (nåja) rockband bestående av unga kvinnor som spelar rockmusik som är både catchy och fylld med galna egenheter. Och tokigast av dem alla är Afrirampo.



Oni och Pika gör under namnet Afrirampo musik som låter som en korsning mellan White Stripes och Boredoms. Om man nu kan tänka sig något sådant. En Afrirampo-låt (namnet betyder "naked rock" på engelska) börjar som garagerock men slutar som något helt annat. Ett monster hämtat ur Boredoms laboratorium. Oftast förstår man inte hur de får låtarna att sitta ihop och undvika att kollapsa någonstans på vägen. Allra mest anmärkningsvärt med förstlingsverket "Afrirampo" från 2004 är att den är gjord med väldigt knappa resurser (ibland låter det som att de har spelat in i garderoben) och begränsat tekniskt kunnande. Men med tillräckligt mycket energi, lekfullhet och galenskap kommer man uppenbarligen väldigt långt på sättningen gitarr, trummor och flitigt använde av effektpedalerna.



Oni och Pika växlar sång och skrik mellan varandra och många låtar är uppbyggda enligt "call-and-response"-principen. Allra roligast blir det när de helt släpper rockmusikens hämningar och levererar ett sinnessjukt "spoken word"-nummer i "Natsu Ga Kita". Det är ytterst sällan garagerock låter så vital och underhållande som på "Afrirampo" och jag ser fram emot att lägga mina flottiga fingrar på uppföljaren "Korega Mayaku Da" från 2005.


...men till dess:
Afrirampo - Afrirampo


Betyg: 4/5


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits