final muzak

amerikanska fjortispunkarna Be your own PET (ingen medlem är över 18 år) både låter och ser ut exakt som en fritidsgårdsbaserad trallpunkversion av Blondie. det som räddar dem från att bli sådär tråkigt Strokes-klyschiga, som den här typen av retorock ofta blir, är deras humor och distans till både sig själva och rockmyten. bara tanken på att ett trallpunkband vars medlemmar ännu inte uppnått myndig ålder, skulle kunna uppfattas som farligt eller provocerande år 2006 är direkt skrattretande. på något lillgammalt sätt är Bring your own PET också väldigt medvetna om att de mest av allt är väldigt gulliga och bedårande när de sjunger saker som "i'm an independent motherfucker/i'm here to take your money" och "we all have holes in our socks/and Bad Brains totally rocks".


bitvis är det här väldigt underhållande och riktigt medryckande: "Adventure", "Wildcat!" och "OUCH" är melodiös punkpop av rang! men det känns som att Be your own PET hade mått bra av att få utrymme att mogna lite mer som band innan fullängsdebuten. karriären har gått väldigt fort: de hade knappt existerat i ett år när de tecknade kontrakt med Interscope. att flera av bandmedlemmarna har farsor på toppositioner i branchen har troligtvis snabbat upp karriärstempot en aning samt det faktum att Thurston Moore (Sonic Youth) har varit ett fan sen de gav ut sitt första demo 2003. att rak rock med dominanta frontkvinnor har blivit en eftertraktad handelsvara igen, i kölvattnet av Yeah Yeah Yeahs framgångar, har också haft avgörande betydelse för hypen kring Be your own PET. om några år kanske jag inte vill kännas vid att jag en gång i tiden har dansat som tokig i vardagsrummet till "Let's get Sandy (Big problem)" men det hör inte hit.