final muzak

Om du har hört talas om Monotonix, känner du förmodligen till deras live-show, som enligt legenden fått garage-punk-trion portförbjuden från alla spelställen i hemlandet Israel.

Hela konserterna genomförs ute bland publiken. Trumsetet flyttas med publikens hjälp till ett nytt ställe i lokalen mellan låtarna. 42-årige frontmannen Ami Shalev klättrar på allt och alla i sin väg och går oavbrutet bärsärkagång. Gogol Bordellos Eugeune Hütz framstår som en trött gammal pensionär i jämförelse.

Det som gör Monotonix så fantastiskt underhållande är att de gör sin speciella, väldigt utflippade grej med en rejäl dos humor. Det handlar hedonism, inte dekadens. Det är kaos men ett vänligt sinnat kaos. Alla är precis lika välkomna in i galenskapen.

Musiken i sig är inte något märkvärdigt. Det handlar om väldigt primitiv garage-rock (förvisso med en grymt skicklig gitarrist). Live-showen är däremot av det slag som räddar liv. För vi måste helt enkelt ha mer kul, annars dör vi.