Liars - Sisterworld
Beach House och Local Natives i all ära men med tanke på hur ofarlig den musik som hypats av "de stora indiebloggarna" har låtit på sista tiden känns det oerhört befriande att springa på en skiva som Liars "Sisterworld". Så här mörk och skitig har "indierock" knappt låtit sedan Swans härjningar.
Somliga hävdar att "Sisterworld" är Liars svagaste skiva. De menar att det är första gången som de tre f.d. konstskole-eleverna inte bryter ny mark. Det mina vänner, är tokfel. Tvärtom är "Sisterworld" Liars första riktigt helgjutna skiva.
Liars blev New Yorks coolaste katter med de två konceptskivorna "They were wrong so we drowned" och "Drum's not dead". Båda är fascinerande och skruvat avantgardiska skapelser men så här i efterhand är det väldigt sällan jag orkar lyssna på dem. När de sen följde upp med en ganska rak, självbetitlad post-punk-platta (så rakt det nu blir i Liars-sammanhang) kom det som en positiv överraskning att de även kunde leverera självklara rock-stänkare som "Plaster casts of everything". Men man saknade galenskaperna lite.
På "Sisterworld" provar Liars på allt som de gjort tidigare på en och samma gång. De levererar punk-rökare som "Scarecrows on a killer slant" och "The Overachievers" och de gör drone-iga avantgarde-stycken som "Proud evolution" och "Drip". Det anmärkningsvärda är att allt fungerar och de får skivan att kännas som en sammanhängande enhet med ett märkligt koncept som utspelar sig på de allra smutsigaste bakgatorna i deras nya hemstad Los Angeles.
"Sisterworld" är inte bara Liars bästa skiva, så långt är det även en av årets bästa! Dessutom med ett fantastiskt snyggt omslag (se ovan).
Liars på myspace
Kommentarer:
Trackback