final muzak

Paul Weller är en av huvudattraktionerna på årets Way Out West. Måhända är han ett okänt namn för de yngsta besökarna men faktum är att den brittiske stereotypen Weller mycket väl kan vara ett av sitt hemlands mest inflytelserika musiker från de gångna tre decennierna.

Framför allt var han en gång i tiden med i The Jam som i slutet av 70-talet hörde till storheterna inom brittisk punk. The Jam var dock en betydligt mer melodiös och polerad version av punk. Då The Clash klädde ner sig och blandade influenser från alla världens hörn bar The Jam kostymer och höll fast vid sin genuint brittiska pastisch på The Kinks och Small Faces. Texterna var mörka, socialrealistiska och så fulla med cockney-slang att de också till stor del är obegripliga.

Smaka på triologion: "All mod cons", "Setting sons" och "Sound affects". De tre album som The Jam gav ut åren 1978 till 1980 är alla nästan i klass med "London calling". Paul Weller kom dock att tröttna på sina bandkamraters musikaliska begränsningar och splittrade The Jam.

 





Som en motreaktion startade Paul Weller sitt The Style Council som pendlade vilt mellan olika stilar. Resultatet blev en soppa av slickad 80-tals-pop, funk, soul, cocktail-jazz, rap med mera. Ibland är det totalt olyssningsbart, ibland riktigt bra om man har överseende med lite 80-tals-produktion. Dessutom plockade The Style Council stilpoäng på att förse sina mest slickade poplåtar med arga, politiska anti-Thatcher-texter. Den nyfikne rekommenderas börja med "Our favorite shop" från 1987.