final muzak

Kanske var det en nära döden-upplevelse och en personlig konkurs som skulle till. David Tibet, som nyligen fyllde 50, tycks ha nått en ny kreativ höjdpunkt. Efter ett 2000-tal som började riktigt illa, har han gjort den kanske mest intressanta och utmanande musiken under hela Current 93s 28-åriga karriär.

På fjorårets "Aleph at Hallucinatory Mountain" fick han sina fans att sätta kaffet i vrångstrupen när han marinerade låtarna i tjutande elgitarrer (ett instrument som knappt förekommit tidigare på en Current 93-skiva) och mängder av feedback. Det märktes onekligen att han lyssnat mycket på Sunn O))) och resultatet var riktigt lyckat även om han kanske överdoserade lite på sin nyfunna fäbless.

Årets "Baalstorm, sing Omega" är ännu bättre. Det här är ännu en helomvänding för Current 93. Skeva pianon, akustiska gitarrer och spöklika synthar bygger långsamt upp mörka, suggestiva ljudkulisser till David Tibet som låter mer neurotisk och ödesmättad än någonsin när han levererar sina som vanligt väldigt svårtolkade texter.

Det här är en av de märkligaste skivor som Current 93 har gjort. Mitt enda klagomål är att jag saknar den "melodiösa" sidan. Det som har gjort mästerverk som "Earth covers earth" och "All the pretty little horses" så vackra att mina ögon tåras bara jag ser namnen i tryck.