final muzak

Om du gillar Sonic Youth lika mycket som jag gör, gissar jag på att du helt enkelt gillar slamrig, amerikansk indie-rock. Steve Chicks bok "Psychic confusion" bjuder på insikter inte bara i Sonic Youths liv utan hos många av de närbesläktade band som korsat deras väg som förband, turnépartners eller bara som "kindred spirits". Här avhandlas inte helt okända förbandet Dinosaur Jr med det minst sagt trassliga förhållandet mellan J Mascis och Lou Barlow. Och Kurt Cobain, som var nära vän med Thurston Moore, får ett helt kapitel.

Men framför allt handlar det om Sonic Youth. "Psychic confusion" börjar tidigt 80-tal när musiknörden Thurston Moore (som flyttat till New York för att hans favoritband Television och Patti Smith kom därifrån) sprang på konstnärerna Lee Ranaldo och Kim Gordon och sträcker sig ända till 00-talets början. För någon som lyssnat på Sonic Youth en längre tid och förundrats över vad det är som får dem att fortsätta år efter år, och framför allt hur ett band kan vara så vitalt och inspirerande tre decennier in i karriären, är det här mycket trevlig läsning.