final muzak

Om bara en månad bär det av till årets festival. I vart fall för oss som uppnått den aktningsvärda ålder då vi gärna avstår från saker som att tälta i gyttja: Way Out West i Slottskogen i Göteborg! Så här en månad i förväg gör jag en lista på saker som jag särskilt gärna vill se:



Antony & the Johnsons
Med "I am a bird now" har han gjort en av decenniets bästa skivor och jag tar gärna en repris på den mycket trevliga aftonen på Falconerhallen i våras. Den här gången lär mannen, som väl är att betrakta som festivalens headliner, ha en hel orkester i bagaget.

Antony & the Johnsons - Fistful of love

My Bloody Valentine
Återförenade My Bloody Valentine var stilbildande inom det som kallas shoegaze och pijonärer när det gäller att blanda massiva gitarrväggar med nedtonad sång. De hann endast ge ut två skivor innan de försvann i början av 90-talet men en come back-skiva sägs vara på gång.

Första skivan "Isn't anything" låter mer "vanlig" jämfört med "Loveless" där de experimenterar mer med stämningsbyggande och gitarrmattor. "Loveless" är (med all rätt!) ansedd som deras mästerverk men den sålde dåligt och var så dyr att spela in att den sägs ha varit nära att driva skivbolaget Creation i konkurs (ryktet säger att Creation hämtade sig ekonomiskt först när de några år senare signade Oasis).

My Bloody Valentine - You made me realise




Beirut

Beirut gör en korsning mellan traditionell singer/songwriter-musik och folkmusik från Balkan(!). Zach Condon, mannen bakom projektet, sägs ha fått intresse för genren efter att ha rest runt i Östeuropa. Det låter väldigt eget utan att vara ett endaste dugg svårtillgängligt: Om Jens Lekman hade polat med Emir Kusturica hade det kunnat låta så här.

Beirut - Nantes




Echo & the Bunnymen

De började som ett gammalt postpunk-band i samma veva som The Cure och har mig veterligen inte spelat in något nytt material på evigheter. "Ocean rain" från 1984 är enligt många deras bästa: Storslagen och dramatisk med stora
stråkarrangemang och väldigt starkta låtar.

Echo & the Bunnymen - The Killing moon

Deerhunter
Så här i elfte timmen blev det klart att ett av USAs för närvarande mest intressanta band är aktuella för Slottsskogen: introverta Deerhunter. De gjorde förra årets tredje bästa skiva med "Microcastle" och vill du se fem ynglingar titta ner på sina effektpedaler samtidigt som de manglar fram decenniets bästa shoegaze har du din chans!

Deerhunter - Nothing ever happened

Arctic Monkeys
Pojkspolingarna i Arctic Monkeys gör vanlig jävla rock precis som den alltid har låtit. Men så länge den görs med så här mycket energi och ett sådant sjujävlens sväng så klagar åtminstonde inte jag. En ny "mognare" skiva är på gång till hösten, till dess hoppar vi gärna jämfota till "View from the Afternoon" eller "Fluorescent Adolescent" en gång till.

Arctic Monkeys - Fluorescent Adolescent

Glasvegas
Förra årets stora (och välförtjänta) hype har jag förvisso redan hunnit se på betydligt mer intim lokal. Men jag skulle inte ha något emot en repris..

Glasvegas - Daddy's gone

Vivian Girls
Vivian Girls låter som en gammal borttappad K Records-skiva att sortera in någonstans mellan Tiger Trap och The Vaselines. De är helt enkelt ett av de där banden som, tillsammans med bland annat The Pains of being pure at heart, gjort att det plötsligt är 1986 igen!

Vivian Girls - Moped girls


Fever Ray
Och såklart är jag nyfiken på Karin Dreijers soloprojekt...

Fever Ray - When I grow up