The Dirtbombs - Ultraglide in black



The Dirtbombs kommer från Detroit och spelar garagerock liksom White Stripes. Men det finns stora skillander mellan de båda: För att kompensera mot att frontfiguren Mick Collins förra band The Gories, precis som White Stripes, saknade basist har The Dirtbombs tagit in två basister (varav en in absurdum distad fuzz-bass) och två trummisar i sättningen. Allt för att låta så smutsigt som möjligt.


Jag har tidigare haft lite svårt att ta till mig The Dirtbombs i fullängdsformatet. Det blir liksom lätt så med den här typen av brötig, oborstad och överenergisk garagerock: I mindre doser kan det Dirtbombs vara en helt fantastisk och underhållande adrenalinförbrännare med låtar som "I'm through with white girls" men ett helt album blir aningen ansträngande och enformigt. Ungefär som den högljudda killen på festen.


Efter att ha tillbringat lite tid med deras mycket intressanta coverskiva "Ultraglide in black" från 2001 kan jag konstatera att det inte bara är det bästa jag hört med The Dirtbombs. Utan faktiskt även en skiva som håller för att sträcklyssas. 13 soul- och funkklassiker från 60- och 70-talet har stuvats om enligt Detroit-traditionen. Låtar som Stevie Wonders "Living for the city" och Curtis Mayfields "Kung fu" fråntas all komplexitet och blir högenergisk, smutsig garagerock där Mick Collins gitarr agerar såväl stråkar som pianon. Det är en mycket kompetent samling covers gjord med stor respekt för originalen trots att slutresultaten ligger långt därifrån. Och i den ultrasvängiga gitarrlösa(!) tolkningen av Thin Lizzys "Ode to a black man" får vi prov på fuzz-basens makt!

The Dirtbombs på myspace

The Dirtbombs - Underdog (live)

The Dirtbombs - Ode to a black man (live)


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits