Wavves i Malmö 091202
Det krävdes bara en finanskris och en uttråkad 22-årig slacker för att lo-fi skulle bli angeläget igen. För bara drygt ett år sedan blev Nathan Williams (aka Wavves) stjärna över en natt tack vare låten "So bored", en lika skramlig som lätt-trallad hyllning(?) till slackerlivet. Någon med för mycket fritid (närmre bestämt Kevin De Broux från bandet Pink Reason) ordvitsade fram genrebenämningen shitgaze (eller var det Arne Hegerfors?) och Wavves blev genrens fanbärare. Men det går helt utmärkt att kalla det lo-fi: Gillar du gitarrer, oväsen och väldigt enkla poprefränger i kombination så gillar du Wavves.
Men framgångssagan var på väg att få ett slut redan i somras. Den Europa-turné som Nathan (förstärkt av trummis + basist) är ute på nu skulle egentligen ha genomförts för ett halvår sedan men ställdes in efter en katastrofal spelning på spanska Primavera-festivalen (för övrigt Wavves första Europa-spelning). En jetlaggad Nathan gjorde sig ovän med sin trummis på scen, passade på att förolämpa publiken och lyckades inte genomföra en fullständig låt. Efteråt skyllde Nathan på att han hade ätit för mycket knark.
Lyckligtvis märktes inget av det där under gårdagens Malmö-spelning. Wavves har gjort en ordentlig uppryckning sedan dess vare sig det beror på om Nathan äter mindre knark nuförtiden eller om han bara har tagit sig i kragen.
Kanske beror det på att den minimala gitarr/trummis-sättningen från skivorna är utökad med en basist. Eller på att Nathan sjunger med sin vanliga röst utan reverb, men jag kan inte låta bli att tänka på Nirvana. Den allra första inkarnationen av Nirvana, som de lät på "Bleach", innan Butch Vigs slicka produktion gjorde dem till världens största arenarockband. Banden liknar dessutom varandra i sin oborstade slacker-framtoning (även om Nathan och hans vänner verkar betydligt gladare).
Wavves spelar i 40 minuter vilket är alldeles lagom för den här typen av högenergisk (men nyansfattig) skrammelpop. De avverkar stora delar av årets "Wavvves" och kör en hel del nytt material. Bland höjdpunkterna hör "Weed demon", "So bored" (som framkallar i särklass störst publikrespons) och avslutande "No hope, kids" som på ett mycket snyggt sätt förlängs med några extra minuters manglande (nästan prog-varning, killar!). Det här bandet ska helt enkelt upplevas live!
jag har skrivit om Wavves tidigare...
Wavves på myspace
Kommentarer:
Trackback