00-talets skivor del 16: Blonde Redhead - Misery is a butterfly (+sammanfattning)
Första gången jag hörde Blonde Redhead var i början av 00-talet. Jag bodde och pluggade i Lund och hade, för första gången i mitt då knappt 20-åriga liv, hittat ett uteställe som spelade bra musik: Blekingska Nationen. Varje fredag begav man sig dit, ofta stärkt med några tandborstglas billigt bag-in-box-tjut innanför västen, och dansade natten lång till brittisk indiepop, swindie eller något amerikanskt skrammel.
En DJ spelade något Sonic Youth-igt som föll mig i smaken. Det visade sig vara Blonde Redhead. Men det dröjde ett bra tag innan jag förstod vilken fantastisk upptäckt jag hade gjort på dansgolvet i den där sunkiga studentnationslokalen. Närmre bestämt fram till att jag flera år senare hörde "Misery is a butterfly". För min del har "Misery is a butterfly" vuxit till att bli en av de där skivorna, tillsammans med bland annat "The Queen is dead", "Disintegration" eller "Hunky Dory", som jag återkommer till när allt annat känns halvdant.
Den är, vilket titeln antyder, ingen munter historia. Inledande "Elephant woman" handlar om den ridningsolycka som var nära att ta bandets hästintresserade sångerska Kazu Makinos liv några år tidigare. På den vägen fortsätter det: Personliga tragedier och människans fulare sidor är det som avhandlas.
Hela 90-talet lät New York-trion som en mer "humorlös" och allvarlig släkting till Sonic Youth ("now that's really working hard at not smiling"). 00-talet har däremot inneburit många förändringar, från den avskalade "Melody of certain damaged lemons" till shoegaze-manglandet på "23". Inget har dock passat dem lika bra som det storslagna, Scott Walker-inspirerade retro-soundet på "Misery is a butterfly". Med låtar som "Messenger", "Melody" och "Pink love" har det italiensk-japanska underbandet gjort 00-talets bästa skiva.
lyssna/kolla:
Blonde Redhead - Melody
Blonde Redhead - Messenger
Sammanfattningsvis
Nu är min resumé över 00-talets bästa skivor slut. De skivor som också fick vara med och sammanfatta mitt 00-tal blev:
The Cure - Bloodflowers
Radiohead - Hail to the thief
Current 93 - Sleep has his house
At the Drive-In - Relationship of command
White Stripes - White blood cells
Stephen Malkmus & the Jicks - Pig Lib
Portishead - Third
Deerhoof - Friend opportunity
Asobi Seksu - Citrus
Bloc Party - Silent alarm
TV on the Radio - Dear Science,
Arcade Fire - Funeral
Björk - Vespertine
Antony & the Johnsons - I am a bird now
...och så några några bubblare
Kommentarer:
Postat av: Ola
Helt klart en mycket bra skiva. Snygg presentation av dina decenniefavoriter rakt igenom - har varit riktigt kul och intressant läsning.
Postat av: Joakim
Håller med Ola. Bra sammanfattat.
Har inte gått igenom och rangordnat allting ännu från 200-2009, men Misery Is A Butterfly är absolut en av decenniets bästa skivor. Jag håller även 23 väldigt högt. Har du hört något om när nästa album kommer? 23 kom ju 2007 så det börjar väl bli dags nu.
Postat av: antz
Ola; får rikta ett stort tackdetsamma! jag har haft väldigt stor behållning av din lista över decenniets bästa låtar!
Joakim; tackar! det sista jag läste är att de håller på att spela in en ny skiva just nu, så den lär komma under 2010. har dock ingen aning om hur det kan tänkas låta.
Trackback