Gnarls Barkley - S:t Elsewhere

Gnarls Barkley

Gnarls Barkley består av producenten Danger Mouse och sångaren Cee-Loo Green, tidigare medlem i Goodie Mob. Danger Mouse var fram till alldeles nyligen mest känd för att ha mashat ihop Beatles "White album med Jay-Zs "The Black album" på klipp-och klistra-projektet "Grey album". att han tidigare har producerat Damon Albarns seriefigursprojekt Gorillaz ger en god vägledning för hur "S:t Elsewhere" låter.


i många avseenden är Gnarls Barkley en test av gränserna för hur wacky man kan bli samtidigt som man bibehåller ett massivt kommersiellt appeal. det är ganska talande att de har sålt som smör i Europa ("S:t Elsewhere" har bland annat toppat brittiska försäljningslistan) men fortfarande är en undergroundföreteelse i hemlandet USA. musiken är väldigt fragmentarisk till sin struktur. den hårt utpräglade serietidningsestetiken gör likheterna med Gorillaz mer påfallande och får ibland "S:t Elsewhere" framstå som något av en barnskiva för de särskilt coola och medvetna barnen. och inget fel i det: faktum är att det börjar väldigt bra...


inledande "Go go Gadget gospel" är precis allt man hade kunnat hoppas på: smattrande trummor i toktempo, en manisk trumpet som löper amok, fragmentariska gospelkörer och så Cee-Lo som sjunger som självaste Al Green besatt av Djävulen. blott två minuter lång och en totalt oemotståndlig dansgolvsrökare. därefter mattas tempot av en aning. efter att Gnarls Barkley visat vad de väl är kapabla till undrar man liksom varför de har valt att fylla fyra av albumets ringa 37 minuter med en totalt menlös cover på Violent Femmes "Gone daddy gone". singeln "Crazy" är så uttjatad vid det här laget att det inte ens går att lyssna på den och titelspåret är ganska lamt. musiken går på tomgång några spår framöver och den största behållning är just de snygga arrangemangen, de smattrande trummorna som hämtar mycket näring hos 90-talets trip hop (det märks att Danger Mouse snöade in på DJ Shadow och Mo' Wax i mitten av förra decenniet) och Cee-Loos funkpastor-wailing.


det är inte förrän fram emot mitten av skivan som "S:t Elsewhere" förmår att gripa tag igen. "Boogie monster" och "Feng shui" är båda snygga ljudkulisser och de följs av skivans i särklass bästa spår "Just a thought". de smattrande trummorna ackompanjeras av en mycket elegant flamenco-gitarr och Cee-Loo sjunger med samma övertygelse som om varje ton vore det sista. det vansinnigt snygga breaket c:a två och en halv minut in i låten är det allra mest medryckande ögonblicket på "S:t Elsewhere".


Gnarls Barkley har ofta sagts höra till det där fåtalet musikaliska konstellationer som lyckas vara både genuint nyskapande och väldigt kommersiella på samma gång. sanningen är väl att de hamnar någonstans mitt emellan: det ekar mycket från Gorillaz och utöver första singeln "Crazy" och tidigare nämnda "Just a thought" är frågan vad de egentligen ska använda som försäljningsargument för sin debutskiva.

lyssna:
http://www.myspace.com/gnarlsbarkley


betyg: 6/10


Kommentarer:
Postat av: Niet

Min blogg är uppdaterad!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits